Valborgsmässoafton, eller mera vardagligt valborg, firas i Lorenzburg den 30 april varje år. Högtiden firas även i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Tyskland. Ursprunget till traditionen är en förkristen högtid som funnits i Tyskland, men senare kom den att uppkallas efter kulten av den heliga Valborg.
Sedan 1400-talet firas dagen till minne av det tyska helgonet Sankta Walpurgis som blev helgonförklarad den 1 maj. På grund av detta kom hennes namn att förknippas med de förkristna germanska vårfesterna som firades på samma dag. Förr trodde man att häxorna färdades på kvastar eller getabockar till Blåkulla, eller det tyska Blocksberg på Valborgsmässonatten mellan den 30 april och den 1 maj. De vidskepliga bönderna försökte skrämma bort häxorna genom att föra oväsen med rop, skott och horn, och genom att tända flammande bål.
Många svenskar och lorenzburger firar Valborgsmässoafton men förknippar inte högtiden med heliga Valborg. Festligheterna, som går tillbaka till förkristen tid, står snarare som symbol för våren och ljuset. Förr tändes eldarnainte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att berada plats för det nya stämmer också in i den kristna tolkningen av livet där påskens berättelser om död och återuppståndelse kan symboliseras av valborgselden. Traditionen att fira vårens ankomst genom att tända brasor har alltså förlagor i både kristen och tidigare tradition. När Sverige blev kristet under 1000-talet byggdes också några av de nya kristna kyrkorna på den gamla religionens högtidsplatser. Samtidigt övertogs de gamla högtiderna i kristen tappning. Som exempel kan nämnas att gamla Uppsala kyrka byggdes i direkt anslutning till hednatemplet som fanns kvar långt in på 1000-talet.