Republiken Užupis

Užupis (uttalas på litauiska: o:sjopis med ett mjukt ljudande sj-ljud) är en stadsdel, tillika republik, i utkanten av Gamla stan i Vilnius, Litauens huvudstad. Namnet betyder “på andra sidan floden” (už = bortom, upė = flod). Stadsdelen har varit bebodd sedan slutet av 1400-talet. Den avgränsas från den gamla stadskärnan mestadels av floden Vilnia (litauiska: Vilnelė), vilken en gång namngav hela staden Vilnius. Užupis omges i en riktning också av branta berg som bebyggelsen delvis klättrar uppför och av ett industriområde som tillkom under sovjettiden.

Stadsdelen Užupis är idag mest känd som Užupio res publika eller “republiken Užupis”, en konstnärskoloni som utropade sin självständighet den 1 april 1997. Denna dag, som ju är en världsskrattdag för upptåg och aprilskämt och som i Litauen kallas melagių diena [“ljugardag”], firas sedan dess som Užupis nationaldag. I traditionell, litauisk folktro förknippas dagen med föreställningen om framtida välgång för den som lyckas ljuga mest övertygande för någon annan. Denna dag brukar en festlig paradgenomföras. Užupis armé brukar även visa upp sig, bestående av omkring dussinet unga män och kvinnor. Gränsvakter patrullerar infarterna och den som inte har pass får en stämpel i handen istället.

Mikronationens yta är något mer än en halv kvadratkilometer (0,6 km²). Antalet invånare är ungefär 7000, varav 1000 är verksamma konstnärer inom olika grenar av kulturlivet (år 2015). Man har en egen nationalsång, en Užupio himnas, skriven av musikgruppen Skylė och med på deras album Sapnų trofėjai 1991-2009 [“Drömtroféer”] (2009).^[1] Gruppens namn Skylė syftar på hålet i den öppna handflata som utgör republikens nationalsymbol.

Konstitutionen

På Paupio gatvė [ungefär “Strandgatan”] finns idag republiken Užupis konstitution inskriven i spegelglas och uppsatt på 25 språk (år 2015), däribland svenska. Den är författad av poeten, musikern och filmregissören Romas Lileikis, född 1959 i Vilnius och president åren 1997-2014, och av den mångsysslande biblioterapeuten, med inriktning på den poetiska metaforen, Tomas Čepaitis, född 1959 i Moskva och utrikesminister sedan 1998. De tre avslutande paragraferna utgör också republikens valspråk.

1. Alla har rätt att bo vid Vilnelė och Vilnelė har rätt att flyta förbi alla och envar
2. Alla har rätt till varmvatten, uppvärmning vintertid samt tegeltak
3. Alla har rätt att dö, men det är ingen plikt
4. Alla har rätt att missta sig
5. Alla har rätt att vara den enda
6. Alla har rätt att älska
7. Alla har rätt att inte vara älskade, men det är inget krav
8. Alla har rätt att vara obetydliga och okända
9. Alla har rätt att lata sig eller att göra ingenting alls
10. Alla har rätt att älska och ta hand om en katt
11. Alla har rätt att bry sig om sin hund tills en av dem dör
12. En hund har rätt att vara hund
13. En katt behöver inte älska sin ägare men måste hjälpa denne i nödens minut
14. Alla har rätt att ibland vara omedvetna om sitt ansvar
15. Alla har rätt att tveka, men det är inget krav
16. Alla har rätt att vara lyckliga
17. Alla har rätt att vara olyckliga
18. Alla har rätt att tiga
19. Alla har rätt att tro
20. Ingen människa har rätt att bruka tvång
21. Alla har rätt att inse sin litenhet och storhet
22. Ingen människa har ensamrätt till Evigheten
23. Alla har rätt att begripa
24. Alla har rätt att inte begripa någonting alls
25. Alla har rätt till flera etniska identiteter
26. Alla har rätt att fira eller inte fira sin födelsedag
27. Alla måste komma ihåg sitt Namn
28. Alla har rätt att dela med sig av det de har
29. Ingen människa har rätt att dela med sig av det hon inte har
30. Alla har rätt att ha bröder, systrar och föräldrar
31. Alla kan vara fria
32. Alla har ansvar för sin Frihet
33. Alla har rätt att gråta
34. Alla har rätt att vara oförstådda
35. Ingen människa har rätt att skylla ifrån sig
36. Alla har rätt att vara personliga
37. Alla har rätt att inte ha några rättigheter
38. Alla har rätt att inte vara rädda
39. Besegra inte
40. Slå inte tillbaka
41. Ge inte upp

 

Läs mer om republiken Užupis (engelska)