Sagoberättaren i mig älskar Rövarhistorier – de där berättelserna som är lite för bra, lite för färgsprakande, för att vara sanna. I en bättre och roligare värld hade vår samtid varit full av magiska föremål som påträffats lite varstans. Prinsessans ärta hade dykt upp på Ebay, och Tors dundrande hammare Mjölner hade sålts till högstbjudande på Bukowskis. Men ack så sällan detta sker idag!
I rövarhistoriens värld, den historia som kunde vara sann i en mer magisk dimension av tillvaron, dyker det naturligtvis upp förtrollade saker i parti och minut. Ett exempel på rövarhistorisk artefakt är “Dvärgahatten” som ligger i säkert förvar i ett bankfack någonstans i Lorenzburg. Dvärgahatten sägs kunna göra bäraren osynlig och är alltså inte en pryl som man vill ha liggande framme hur som helst!
Här ett citat från Wikipedia:
Dvärghatt är i de fornnordiskasagorna benämningen på en huvudbonad, hjälm eller kåpa, med vilken hattens innehavare troddes kunna göra sig osynlig. Huvudbonaden tillhörde ursprungligen de underjordiska makterna. Det förekommer även vetenskapliga försök med tekniska hjälpmedel som fyller samma funktion.
Dvärghatten förekommer i de fornnordiska hävderna (sägenarna) under benämningen huliðshjálmar, i tyska sagor kallas den Tarnkappe, i norsk folkdiktninghuldrehatt, och i svensk ibland även duldehatt.
Lorenzburgs Dvärgahatt är gjord av röd och blå ullfilt med brodyr av ullgarn. Trollrunor och trollformler har broderats med guldtråd runt om. Det är på det hela taget en ganska praktfull pjäs!
Legenden, eller Rövarhistorien om man så vill, förtäljer att Dvärhahatten blev vunnen i ett parti schack. Vilka som spelade, och varför, är dock en annan historia!