Kära Lorenzburgare,
Påsken 2024 infaller i en tid av osäkerhet – både i vår närmiljö och globalt. Mänskligheten står inför stora utmaningar som bara kan lösas till priset av viljan till uppoffring, på ett kollektivt såväl som på ett personligt plan. Vardagens otaliga små val drunknar lätt i dånet när de ställs bredvid de stora och mörka hoten som kallas Krig, Svält och Naturkatastrof. Men vi får inte tappa tron på kraften i att många människor fattar små, men kloka, beslut av omtanke om varandra och miljön! Hoppet håller oss flytande.
Oavsett religiös bakgrund, kan vi finna inspiration ur påskens berättelser om förnyelse och de obetydligas triumf över orättvisorna som sker. Myten lär oss att det goda ändå alltid vinner till sist. Med hopp i bröstet kan vi utföra makalösa bedrifter, vare sig det handlar om att vandra över vågorna utan att sjunka eller om att mätta dem som svälter.
Påsken föregås av fastan och i år sammanfaller den med den Muslimska fastemånaden Ramadan. Stora delar av världens befolkning använder just nu tiden för vända blicken inåt, i ett sökande efter den innerlighet och öppenhet som är varje människas födslorätt. Det krävs stillhet och reflektion för att höra de inre djupens röst. Men att stanna upp och fasta – att avstå – är en övning som går på tvärs mot samtiden. Vår mänskliga kultur präglas av maskinernas logik: ständigt allt högre varvtal och större effektivitet. Vi kämpar för att hänga med. Då är det inte så konstigt om vi tappar orienteringen och fokus på det allra viktigaste: att vi trots allt lever i en makalös och vacker värld, tillsammans med makalösa och unika medvarelser.
Att stanna upp och fasta – att avstå – är en övning som ligger i linje med framtiden. Jorden är ett slutet system, med ändliga resurser som måste nyttjas klokt och rättvist. Människa, djur och natur – vi är delar av samma helhet och vi klarar oss inte utan varandra. Fastan lär oss att ge både oss själva och varandra utrymme och resurser att leva och växa.
Det är en osäker tid, såsom ju alla tider alltid har varit. Men vi kan lova varandra att inte upprepa forna misstag. I påskens och fastans anda kan vi lova varandra att följa hoppet – modigt, till fots över fräsande hav om så krävs – för att komma tryggt till morgondagens stränder. Att verka som modern Västkustbaserad sagomonark, innebär att arbeta med tillit och förtröstan som främsta redskap: tillit till människors trots allt goda avsikter och förmåga att samarbeta, och förtröstan om nattens nära förestående flykt för gryningen. När det är som mörkast finner jag själv tröst ur den bibliska vers som också stått modell för ett av mina personliga emblem:
“Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet skall glädjas och blomma som en krokus.”
Jesaja 35:1
Påsken 2024 är en osäker tid, såsom ju alla tider alltid har varit. Men jag finner hopp i tanken på mina medmänniskors kloka och rättvisa val i vardagen. Jag finner tröst i tanken på att natten alltid flyr för gryningen och att våren, trots allt, återvänder även efter den längsta och mörkaste av vintrar.
Med det vill jag och min familj önska alla Lorenzburgare en Stillsam, Måttfull och Glad Påsk
H.F.H. Furst Frei
