Så börjar den officiella pridesäsongen – älskad, hatad, utskälld och av många innerligt behövd… Pride handlar om så mycket mer än bara om rätten att vara den man är eller rätten att älska en annan människa oavsett vem alla andra tycker man ska älska.
Pride handlar också om rätten att leva utan förlamande skam och utan förlamande depression och självhat (som man förstås fått av andra).
Pride handlar också om rätten att leva i ett samhälle som är på din sida, som tar dina sociala trauman och din rädsla för våld eller diskriminering på allvar.
Pride handlar också om rätten att inte bli definierad enbart utifrån sin sexualitet men som samtidigt ser att ens naturliga sexualitet är en viktig del av den man är.
Pride handlar också om rätten att ta ut sin egen kurs i livet och att få dela med sig av den man är på ett sant sätt.
Pridesäsongen är av nödvändighet karnevalisk, eftersom så många har upplevt att de tvingats leva fattiga, gömda och förkrympta liv i skuggorna. Under pride finns möjlighet att trösta varandra och fira oavsett om vi är homo- bi- trans- eller hetero: vi har överlevt ett år till och vi fortsätter kämpa för alla människors rätt till grundläggande mänskliga rättigheter.
Och slutligen: I absoluta hjärtat av Pridefenomenet, det som så många längtar efter att få fira år efter år, står ett ögonblick som många av oss delar – ögonblicket då vi ser en annan människa i ögonen och säger: Här är jag och sån här är jag.
Lorenzburg är en sagonation med mottot “Kom som du är, bli den du vill vara.”
Oavsett vem du blir kär i eller oavsett om du är älva, tomte eller sagoprinsessa ska Lorenzburg vara en trygg plats att komma ut på. Som prins lovar jag att oavsett vem du är eller hur du än identifierar dig, så ska jag ta din hand, se dig i ögonen och säga: Här är jag – med dig och för dig.
Furst Frei av Lorenzburg
