Kära Medborgare,
Lorenzburgs nationaldag firas på vårdagjämningen varje år och det betyder att dagen kan infalla på olika datum. I år är nationaldagen den 20 mars men på grund av situationen med covid-19 tvingas vi ställa in det offentliga firandet.
Nu har vi varit belägrade av det här viruset i ett år och det är osäkert hur länge till vi måste lägga våra drömmar på is och begränsa kontakten med nära och kära. Det är många som arbetat hemifrån och som valt att avstå från nöjen såväl som från verkligt viktiga saker – allt för att skydda sig själva och andra. Ett år känns långt men frihetens dag kommer snart; det måste vi våga tro på!
Le Printemps Retournera – “Våren kommer tillbaka” är mitt valspråk som furste över sagonationen Lorenzburg. För mig sammanfattar mottot det hoppfulla i att jorden må vrida och vända på sig, och människorna må konstra och kantra, men så kommer alltid den där dagen då vi upptäcker snödropparna i rabatten. Detta oavsett om vi kommer ut på andra sidan efter en helt vanlig vinter av mörker och kyla, eller om vi nyss genomlidit ett år av inställda glädjeämnen. Våren kommer tillbaka – det är ett löfte som jag vågar avge med tvärsäkerhet. Mitt i saknaden, i de grusade förhoppningarna och instängdheten börjar knopparna spricka ute i naturen. Morgnarna är ljusa och en dag upptäcker vi att solljuset faktiskt känns varmt mot kinden. Och det där som känns varmt i bröstet är hoppet som börjar röra på sig.
Snart är det påsk men däremellan kommer fastan. Och funnes det en bättre symbol för fastan än Covid-19? Viruset står som galjonsfigur för allt förlorat och inställt – för vår egen beslutsamhet att avstå från normalt ofarliga frestelser som nu kan skada oss själva och andra.
Bland allt vi tvingats försaka senaste året kommer vi att minnas de största: den pausade frihet som hör ungdomen till, de uteblivna familjeresorna, de uppskjutna bröllopen, de inställda dopen, de tomma bänkarna vid begravningarna av våra kära. Alla har förlorat något omistligt.
Och mitt i allt kommer våren trots allt tillbaka…
Kanske tycker du att krokusar och snödroppar är ett sorgligt tröstpris för det vi gått miste om men då vill jag säga: var tacksam för den lilla tröst som erbjuds.
Jorden må vrida och vända på sig, människan må konstra och kantra, men de små nöjena finns alltid där som en påminnelse om en ljusare morgon som väntar på andra sidan mörkret.
Lorenzburg är en mycket liten nation gömd bland radhus, villor och tallar. Men man ska inte förakta det som är litet! I sagan om Prinsessan på Ärten är det inte prinsar och prinsessor som har de viktigaste funktionerna, nej, det är den oansenliga ärtan som driver sagans kugghjul till dess alla kommer i mål och lever lyckligt under resten av sina dagar.
Ärtan är Lorenzburgs förnämsta symbol. Kronan och ärtan på vår flagga påminner oss om det godas kraft. Det lilla kan besegra det stora och det snälla kan övervinna det dumma… …och de små nöjena, de jordnära glädjeämnena, kan lyfta en stor tyngd från våra axlar om vi bara låter dem.
Nationaldagen infaller på vårdagjämningen och det är ingen slump – dag och natt är lika långa men i morgon gryr en ljusare dag. Låt oss hålla fast vid det under månaderna framöver. Låt oss njuta av de små tingen och lita på deras kraft att driva hoppets kugghjul tills vi kommer i mål och kan leva lyckligt under resten av våra dagar.
Er mycket tillgivne,
Frei P.
P.S. Testa att laga Lorenzburgs nationalrätt Crème Ninon – en soppa som baseras på gröna ärtor!
